Konsten att sakta ner - denguefeber och livslärdomar från sjuksängen

Att ett litet myggbett under en familjesemester skulle ge bieffekter för en så lång tid framöver var svårt att föreställa sig. I 16 månader låg den vanligtvis ambitiösa och högpresterande australiensiska radioproducenten, Katerina Skoumbas, sjuk i denguefeber. Här får du läsa om vilka livsstilsförändringar hon var tvungen att göra, vilka värdefulla lärdomar hon tog med sig och hur viktigt det är att prioritera vila.

#Mindfulness #Inspiration

---

Ibland kommer det tillfällen i livet när universum vänder upp och ner på allt, och ingenting blir någonsin sig likt igen. För mig hände det när jag satt i en taxi på Bali, på väg in till sjukhuset och intensivvården.


Men låt oss spola tillbaka till där allt egentligen började, i Yogyakarta, Indonesien, på en familjesemester med min man och våra två barn. Efter tre dagar med kraftig huvudvärk, hög feber, kräkningar, diarré och värk i kroppen fick jag till slut antibiotika av hotelläkaren. Sakta men säkert började jag må lite bättre, så vi fortsatte vår semester och hoppade på vårt planerade flyg till Bali.

När vi sedan anlände till Bali var det något som gjorde att jag ändå valde att ta ett blodprov, för att vara på den säkra sidan. Och det var där och då som allt rasade samman. Läkaren skrek i högtalartelefonen ”Katerina, du har denguefeber OCH tyfus! Du är väldigt sjuk och måste åka in till sjukhuset direkt!”

Detta resulterade i att jag hamnade ensam på ett sjukhus på Bali, i en sjukhussäng med dropp i fyra dagar, överväldigad och frenetiskt googlande. ”Dengue är den myggburna sjukdom som sprids snabbast i världen. Ungefär 150 miljoner nya fall av denna sjukdom bekräftas globalt varje år. Den kan orsaka blödning, chock och död.” Jag var sjuk på riktigt och behövde verkligen ta detta på allvar.



När jag väl kom hem till Australien igen, hade jag de två första veckorna ambitionen att så snabbt som möjligt komma tillbaka in i mitt normala vardagstempo. Vid den tidpunkten hade vi precis flyttat till en ny stad och jag jobbade långa, stressiga timmar på mitt nya jobb som radioproducent, för att sedan komma hem till två små tjejer som nyligen börjat i ny skola. Resultatet av allt detta blev att jag helt enkelt inte hann med varken tid tillsammans med min man eller mina egna behov.

Ett samtal med min vän Yeshe blev vändpunkten. För tjugo år sen fick hon malaria och sen denguefeber – två gånger! Hon blev aldrig helt återställd eftersom hon återvände till sitt hektiska vardagsliv ganska direkt, fick barn och började bygga på sin framgångsrika karriär. Detta gjorde dock att hon än idag kämpar med kronisk trötthet, vilket verkligen sätter käppar i hjulet för hennes vardagsliv.


Under det korta telefonsamtalet delade hon med sig av så mycket vishet, och övertalade mig att stanna kvar och vila i sängen de nästkommande 30 dagarna, minst! All min energi behövde läggas på min hälsa - både den mentala, fysiska och emotionella.

Att ändra på min ohållbara och alltför hektiska livsstil skulle visa sig vara den mest utmanande förändring jag någonsin behövt göra. Jag fick tvinga mig själv att ta det lugnare och sakta ner tempot rejält. Men det fick det faktiskt kosta - jag ville ju verkligen undvika kronisk sjukdom.



Redan innan Corona gjorde entré i vår värld fick jag lära mig vikten av att vila, sakta ner och ta tid till att verkligen bli frisk och ta hand om mig själv. Detta är något som den kultur vi lever i idag inte riktigt tillåter eller uppmuntrar. Såhär i efterhand tänker jag att jag nog fick lite försprång i att lära mig hantera lockdowns.


Fysiskt kämpade jag fortfarande med kraftig huvudvärk, överväldigande trötthet och en allmänt konstig känsla i huvudet. Men mentalt och känslomässigt var detta stärkande eftersom det var första gången i mitt liv som jag tillät mig själv att gå långsamt fram, ett steg i taget. Att ge mig själv tid till att bara vara, sitta ner och inte prestera hela tiden. Jag blev tvungen att förstå att det viktigaste inte är mina prestationer, utan att fokusera på att bara vara.



När jag en dag stannade upp och såg mig omkring, upptäckte jag hur snabbt allas liv gick, hur upptagna ALLA var HELA tiden. Ingen vilade ju, nånsin!

Kulturen vi lever i, inte minst bland oss kvinnor, belönar och uppmuntrar bara görandet, att uppnå och prestera. Men hur hållbart är det livet egentligen, att alltid sträva efter mer och aldrig vara nöjd? Måste vi inte stanna upp ibland för att samla ny kraft och energi, så att vi sen orkar fortsätta göra? Eller har vi byggt upp en så pass destruktiv rutin och vardag att vi alla är på väg att tappa orken men ändå fortsätter?

Ingen belönar dig för att du vilar. Och ingen pratar heller om hur skadlig och ohälsosam denna hektiska livsstil faktiskt är. Den yngre generationen behöver höra från oss att det är en orimlig förväntan att tro att man kan lyckas i alla områden i livet, på en och samma gång. Jag tror ärligt att våra barn kommer ta efter oss om vi går före och visar att det är viktigt att prioritera att vila, samla kraft, och fokusera på en sak i taget.


Att komma ut ur denna dimma av att leva livet i rasande fart var den bästa gåva jag nånsin kunnat ge till mig själv och min familj. Den stund då jag insåg detta välkomnade jag kärleken till LIVET med öppna armar. Sakta men säkert försvann stressen. Energin började långsamt komma tillbaka. Jag blev en lugnare och mer harmonisk mamma till mina barn, och kunde njuta mer av stunderna jag fick med de människor jag älskar.

Så, kära vän! Mitt i allt som händer såhär runt jul och nyår - kom ihåg att det finns ett lugn att hitta om du ändrar dina prioriteringar och fokuserar på en långsammare livsstil och vardag. Vad skulle hända om vi släppte alla ”jag borde” och ”jag måste”. Vad skulle hända om vi kom tillbaka till att njuta av de små och enkla sakerna här i livet? Fråga dig själv: Vad ger mig glädje? Vad är jag tacksam för? Hur vill jag spendera och använda den dyrbara tid jag fått? Vad kan jag släppa taget om?

● Kom ihåg att det är okej att säga nej till sociala tillställningar, oavsett om de är live eller digitalt på Zoom!
● Släpp alla måsten under julledigheten!
● Ge dig själv tillåtelse att sakta ner tempot och ta tid för dig själv. Mer self care helt enkelt!
● Gör mer av sånt som får dig att må bra och skratta!


Nu har det gått mer än 16 månader sen den där myggan bet mig. Att leva med denguefeber är fortsatt en utmaning, med trötthet varje eftermiddag och huvudvärk varje kväll. Varje dag försöker jag därför boosta mig själv med saker jag mår bra av och sätta upp realistiska mål för att ta mig igenom veckan. Allt för att välja glädjen och göra livet lite roligare.

Jag tror att den här pandemin har gett oss alla en möjlighet att skifta fokus. Vi står ännu inför många utmaningar och oförutsägbara dagar. Och är inte det här också lite som att Livet skickat ut oss på en time-out, för att tänka på vad vi gjort? Men jag tror också att när vi är redo att komma tillbaka - tillbaka till en sundare och hållbarare livsstil på alla plan - så kommer också Nåden och Kärleken finnas där för att ta emot oss igen.

/Kat på Personlig Almanacka™
(Dessa ord tillägnas mina nära och kära, speciellt min man och mina två döttrar, såväl som alla ni andra som funnits där för mig när jag inte orkat nåt. Ni vet vilka ni är.)